Вступление
[Intro]
[Verse 1]
En morgon när vinden var frisk, så styrde han ut.
I sin segelbåt i skärgårn' utan klocka, utan tid.
Måsarna skratta och skrek, och himlen var hög.
Havet glimmra som silver, han log, vilket leende
[Chorus]
Grabben du ska jobba! Spara och bli gift.
Du ska bli etablerad! Han sa, du det skiter jag i.
Nu vill jag va fri och göra som jag vill, gärna ett samhälle. Men ett som man kan leva i.
[Verse 2]
En glädjes revolution är vad som behövs. Han pratade högt för sig själv,
Klarsynt, sunt förnuft. En knegare är väl alright trots allt o ändå
Han gör vad han blir tillsagd och han lyder, han vet hut
[Verse 3]
Förräderi och mygel. Blodiglar i slips, det tolereras och beundras då är väl samhället sjukt.
Snälla herr ministrar sluta snacka skit, byråkratiskt svammel är värre än.. Giftgas
"Vissla"
[Verse 4]
Där glider han fram i sin båt på frihetens hav
Korkar upp en bunke, njuter med sig själv. Han tänker att ändå så synd, att man måste fly -
Hit ut för att bli männska' om man ändå unde känna sig så här jämt.
[Chorus]
Vi petar i varandras småsår, för att må bättre själva
Vi gnuggar våra sköldar för lite ljumhetta skull
Förbannade värld du gör mig ledsen nu, bort bara bort. Kom vind, följ mitt segel.