Intro:
Verse:
Det finns en tätort på en slätt.
Ett kyrktorn sträcker sig mot himlen,
som en tiggarhand ur slummen.
Du ser det från den stora vägen.
Och om du reser dit i vår,
säg att jag gärna kommer åter.
Ifall allting är förlåtet.
Att man blir klokare med åren.
Chorus:
Om jag kommer dit igen,
har du en plats där jag kan vila?
Ett rum där jag kan känna att jag är någonstans ifrån.
Ett fönster vi kan sitta vid och blicka ut mot ån.
Verse:
Hälsa skönheten i norr.
Säg till Viola att hon lyser,
att hon var vackrare än sången.
och att jag önskar att jag skrev den.
Fråga krigarna i väst,
var dom gömde sina byten?
Se om någon av dom kom undan.
De kanske lever av det ännu.
Chorus:
Om jag kommer dit igen,
har du en plats där jag kan vila?
Ett rum där jag kan känna att jag är någonstans ifrån.
Ett fönster vi kan sitta vid och blicka ut mot ån.
}x2
Verse:
Gå till huset med balkongen,
där järnvägsbommen ringer.
Under den varma, svarta plåten,
har jag lämnat några drömmar.
En dag lämnade jag allt.
Man kunde låta tiden vara.
Det känns som andra sidan jorden.
Vi kanske hade alla svaren.
Jag har kämpat med en dröm.
Jag ville inga brustna hjärtan,
inga slitningar i blodet,
jag ville hitta Söndermarken.
Chorus:
Om jag kommer dit igen,
har du en plats där jag kan vila?
Ett rum där jag kan känna att jag är någonstans ifrån.
Ett fönster vi kan sitta vid och blicka ut mot ån.
Outro: }x2